– Godmorgon!
– Godmorgon?
– Godmorgon?!
– Hallå? Vart är du? Hallå?!
– Är du därinne?! ropade hon och knackade lätt på toalettdörren som sakta gled upp. Tomt. Det vita kakelgolvet var torrt, handduken hängde på torken och tandborsten stod i sitt glas.
– Ingen dusch idag alltså och du har inte borstat tänderna, än… mumlade hon tyst för sig själv.

Hon kom in i köket, en svag doft av sopor kom från skåpet under diskhon. Kräftskivan igår.
– Jäklar, glömde ju helt bort att slänga dem, nu kommer det stinka i flera dagar. Fortsatte hon med ett mumlande.

Dock inget spår av honom. Ingen hade varit i kylskåpet och rört något, diskhon var lika torr som kakelgolvet i badrummet. I hallen stod alla skor kvar, på sina platser.

Hallå?! Det är inte kul längre! Kom fram nu! Ropade hon med irriterad röst ut i lägenheten, inte ett ljud kom tillbaka som svar.

Det var då hon såg det. Fotot av honom på byrån, i en ram av målat trä. Saknaden gjorde att hon ibland förträngde minnet. Det var vad psykoterapeuten hade sagt.

2 Responses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *