Det var morgon, jag drack min första lilla flaska Underberg för att komma på rätt spår igen. Jag älskade mitt jobb men var så fruktansvärt flygrädd bara. Det skulle bli ett problem sa min lärare och avrådde mig starkt från att fortsätta på skolan. Jag blev bara sporrad egentligen, svårigheter och problem är ju till för att övervinnas. Första praktikveckan grät jag varje kväll. Vågade inte umgås med de andra klasskamraternas om praktiserade på samma bolag. Nu har jag jobbat här i snart tjugofem år, vilket betyder att jag varit alkoholist i tjugosex år. Spriten var det enda som kunde få mig att släppa rädslan och taxa ut de stora flygplanen. Första åren som andrepilot men det gick snabbt för mig. Det är egentligen något som faller sig naturligt för mig, trots min rädsla. Jag fick mitt första uppdrag som förstepilot på en långflygning till Thailand. Nervositeten höll på att knäcka mig och jag var tvungen att dricka mer än vanligt. Jag minns att andrepiloten tittade konstigt på mig och rynkade på näsan, det osade säkert spritångor kring mig. Men hon var ung och det var hennes första år i planet så hon var tyst. 

Nu har allt kommit ikapp, jag skall straffas för mina synder säger de. Om de bara visste. En semester behöver jag, en lång paus från allt är vad de menar skulle vara bäst för mig. Jag har bestämt mig. Min nya passion är inte uppe i luften igen, jag ska lämna allt det bakom mig. Jag var så stolt över min kaptenskostym för Sveriges största flygbolag men nu. Den använde jag senast när jag bytte olja till att torka rent golvet. Det är vad de förtjänar. Idag är första dagen på min nya utbildning, djupdykning.

6 Responses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *