Hon vaknade upp med ett leende på läpparna och full av energi. Det tillhörde inte vanligheterna just nu, bredvid henne låg den där unge mannen hon träffat på sistone. De hade till slut spenderat natten tillsammans och hon ångrade ingenting, trots den alkohol de hade i kroppen för att våga ta steget. Det var något av en euforisk känsla att vakna upp här på hotellrummet. Den sista tiden hade varit omtumlande och full med fula grepp och debatter. Men hon hade kämpat. För sin sak. Sina åsikter. Det hade hon vunnit på, det var hon helt säker på. För om hon hade backat en gång hade det inte fungerat, då hade hon förlorat allt hon drömt om. Det hade varit nära, det visste hon. Motståndarna hade under en lång tid planerat hennes fall. Genom lömska intriger och med mycket illvilja hade de attackerat henne via hennes familj. Det hade känts. Men hon hade genomskådat det hela och nu kände hon lyckan i varje nerv i kroppen.

Hon låg där i sängen och tittade ömsom upp i taket och på ryggen bredvid sig. Följde konturerna av muskler och ryggrad med blicken, skulle hon väcka honom. Klockan var ju bara halv sju på morgonen men hon kände det som om hon fått en lång sovmorgon. Underbar känsla, som en frihetskänsla ungefär. Telefonen låg avstängd på stolen bredvid sängen, den skulle hon inte slå på än. Säkert var det många som ville intervjua henne och ännu fler gratulera henne till vinsten. Solens strålar strilade mellan persiennerna och gardinerna in på rummet. I luften syntes damm virvla omkring och dansa i solljuset. Hemma i Robertsfors låg hennes man ensam i deras hus och väntade på henne, det hade hon helt glömt bort igårkväll. Nu låg ynglnigen bredvid henne och hon kände sig lyckligare än någonsin. Det här skulle hon reda upp när hon kom hem om någon dag, nu var det bara att fortsätta dricka av framgångens söta drycker.

4 Responses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *