Mitt emot mig, genom rutan såg jag ryggen på honom. Framför honom var det en till ruta och där såg jag henne. Människor passerade bakom hennes rygg när hon vände sig om och tittade på honom. I speglingen av rutan såg jag en äldre herre med hatt och käpp. Genom att fokusera olika och titta på olika motiv i speglarna kunde jag antingen se honom, henne, förbipasserande, gubben med käppen eller mig själv.

Min enda förhoppning var att ingen skulle se mig, trots min ostrategiska placering. Mitt i det öppna mellan genomskinliga rutor och bland människor. Tydligen hade de inte sett mig ännu för de hade inte reagerat och jag tog en sipp till av mitt, nu kalla, kaffe. Min förbrytelse var ringa men följderna stora. Ingen kunde förutse att jag skulle bli efterlyst av såna farliga organisationer som anställde väl ansedda privatdetektiver och, om situationen kräver det, torpeder.

Min hand darrade till lite när jag kände ögonkontakten genom rutan, hon hade sett mig. Hennes ögon letade upp hans, vilka hon fann. Sakta vände sig han om och tittade rakt på mig genom rutan. En ilning for genom mig, på vilket sätt skulle det här gynna mig. Hur hade jag tänkt när jag placerat mig så centralt och synlig. Att försvinna i massorna, men här fanns ju inga massor. På ett universitetscafé som, otroligt nog, var öppet på sommaren. Klart att här skulle inga massor samlas nu. Kaffe rann nu över bordskivans vita kant och ned i knäet på mig, jag hade inte ens märkt att jag tappat koppen. Gubben med käppen rasslade med ett cykellås bakom mig, metallskramlet hördes tydligt genom de tunna rutorna.

Han och hon började mobilisera sig, hon släppte inte mig med blicken. Han pratade ut i luften, troligen i en hands-free. Jag kände kaffet tränga genom jeansen och blöta ned mina underkläder och rinna längs med låren. Som förstenad satt jag kvar, nu var domens tid inne. Jag skulle få betala för mina synder, bita i det sura äpplet, bidra med en pinne till komposten. Ett kort rassel hördes och det sista jag kände var ett cykellås som drogs runt min vänstra handled, eller det var egentligen en handklov. Gubben med käppen log ett snett leende och med det grusades mina sista förhoppningar.

5 Responses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *