Birgittas ögon öppnades aningen när hon spottade ur sig frasen “Att dela är ju att ge bort något helt gratis!”. Uppenbarligen hade förslaget inte landat i god jord hos henne. Hon fortsatte i samma tonläge “Jag har aldrig behövt dela något så trivialt med någon annan! Köp dig en egen chokladkaka, den här är min!”
Stina ryggade tillbaka och satte upp händerna som för att värja sig. “Förlåt, jag menade inte att ta din choklad Birgitta. Jag tänkte bara smaka lite, mitt blodsocker har fallit så sedan lunchen.”. Hennes röst var darrade lite av försiktig och rädsla. Hon var inte säker på vad som skulle komma härnäst.
Birgittas händer höll hårt i chokladkakan och hon sneglade nu mot Stinas håll. “Håll dig borta från mig, jänta. Annars kommer du ångra dig för resten av din tid här på internatet. Jag har städat dessa korridorer i så många år och aldrig, aldrig har jag stött på någon som är så fräck som du!”.
Stinas underläpp darrade lätt när hon svarade “Förlåt Birgitta, jag sa ju faktiskt förlåt. Det ska inte hända igen, jag lovar!”. Hennes händer hade fallit ned längs med sidorna och nu föll också axlarna ned. En lätt suck undslapp henne.
Birgitta vände sig snabbt om och gick mot städvagnen. Ett dovt klickande ljud hördes när hon tog en tugga av chokladkakan. Hon rotade i vagnen och tog upp en pistol. Stina hade inte sett henne utan började vända sig om, mot sin rumsdörr.
“Dööö slyna!” skrek Birgitta och riktade pistolen mot Stinas rygg. Det var en tung revolver med sex cylindrar för kulorna. Birgittas händer darrade av vikten då hon höll den rakt framför sig med bägge händerna. Siktade med ena ögat stängt och benen brett isär, som hon sett på en instruktionsvideo.
Stinas kropp frös till, axlarna sköt upp mot öronen. Spända av skräck när hon snabbt vände sig om och med vidöppna ögon stirrade på revolvern i Birgittas hand.
Ett skott brann av, träffade väggen bredvid Stina med ett konstigt dämpat ljud. Gipsflisor sprätte över Stina och hon väcktes ur sin paralys. Hon for fram mot Birgitta som en jaguar i djungeln. Hennes hand sträcktes mot revolvern.
Birgitta skrek något ohörbart och spände hanen direkt efter skottet brunnit av men Stina var för snabb. Med några snabba ryck studsade revolvern ned på golvet och ett skott brann av i våda. Det träffade Birgitta i vaden, hennes ansikte förvreds i en grimas av smärta. Efter någon sekund kom skriket ur hennes strupe, panikslaget och sprucket. Stina hade hunnit koppla ett starkt grepp om Birgittas liv när skottet brann av. Hon blev förskräckt och tappade för ett ögonblick taget om Birgitta som då segnade ned på marken.
Snyftande som ett litet barn låg Birgitta på marken som ett knyte och höll sig om vaden. Blodet rann ut ur såret och pölen på golvet växte sig större och större. Stina tittade ned på henne, slängde bak håret och sa “Hur känns det? Känns det bra? Som för mig, njuter av att se dig ligga där på golvet och lida. Ett gott straff för allt skvaller du spridit om mig och Håkan.”

One Response

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *