Snabbt som en tiger drog jag fram sprutan och satte den i armen på den lille pojken som knappt hann reagera när jag pressade in stelkrampssprutans innehåll i honom. Bomullstussen i sprit på armen där jag stack och ut med sprutan innan pojken hinner reagera. Allt var över på tre sekunder, det måste vara snabbast på sjukhuset. Sköterskan bakom log med sina ögon mot mig och vi var ett bra team. Pojken skrek nu högt och gällt samtidigt som tårarna flödade nedför kinderna och vätte hans tröjkant. Ögonen var uppspärrade och hans hand hade i ren panik slagit till fatet med leksakerna, de låg nu utspridda på golvet. Ännu en färdig patient, det är ju prestigefyllt arbete det här. Att gå på ackord när det är skolor som ska vaccinera sig är väldigt lönsamt för oss doktorer.

Ropar in nästa lilla patient och stoppar ned en ny spruta under rockslaget, hoppas denna går lika lätt.

3 Responses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *