Rutiner, efterlängtade och fruktade. Ingenting är lika farligt som en rutin, den kan förkorta ditt liv märkbart utan att du märker det. Att hamna i dem är lättare än någon inser förrän det är försent och komma ur dem är smärtsamt men som med allt som smärtar är belöningen högre.

Min hatkärlek till att skriva, eller rädsla dito. Önskan att försörja sig på skrivandet har på något sett hamnat i skuggan av det omöjliga, eller det påstått omöjliga. Således har förmågan fallit och någon slags rädsla infunnit sig i samma ställe som önskan befann sig för en längre tid sedan. Tankar på ursprung till skiftet finns naturligtvis, misstankar om yttre påverkan som i sin tur lett till inre tvekan.

Förändringar i livet är nog en stor del och den märkliga upplevelsen att genomgå en universitetsutbildning tedde sig hämmande. Plötsligt försvann ett av de mest framstående temat i de inlägg som skrevs under tiden i alperna: varför acceptera ekorrhjulet som ett sätt att leva. Slagorden var nog då ”våga vägra rutiner”. Vilket föll på sitt eget grepp när varje vinter blev rutin i alperna. Med andra ord, substansen i inläggen försvann samtidigt som reglerna för presentationsflödet ändrades. Kommersialisering, tråkigaste begreppet någonsin.

Där står jag nog idag, kommersialisering av allt jag älskar. Tjäna pengar, spendera pengar eller bara tänka pengar. Passioner kommer och går men särskilt negativt är det när de går av fel anledning sprunget ur omedvetet val.

Konklusionen är väl att bryta dagens rutin, hitta på något nytt och finna glädje i det som spelar roll. Pretentiöst? Dagens rutin tillsäger det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *